photosbytingstedt

Visst är det underbart med vår. Ledsen över att jag inte har mer tid att spendera hemma i trädgården just nu. Men jag tar alla chanser jag får. Det gör inget att det är grått och mulet, der har sin charm i alla fall. 

 

Väntar på att hönsen ska börja lägga ägg. Är bara en av de gamla som lägger ägg just nu. De andra är födda förra året så de borde börja lägga lite ägg snart. Är sugen på ett gäng kycklingar. Laddade faktiskt äggkläckaren med 5 ägg häromdagen, eftersom ingen av hönorna verkar sugen på att ruva ännu. Delade på hönsen för ungefär fyra veckor sedan eftersom jag vill ha färgrena ägg. Så nu bor den svartvita och de pärlgråa i det gamla utedasset och de i röd porslin bor kvar i hönshuset.

 

Hela tiden har tanken funnits....att jag ska börja om med denna blogg.

Att fortsätta fotografera det som inspirerar mig och dela med mig av det här.

 

Anledningen till att jag slutade var att vi separerade. Det som inspirerade mig fanns inte längre runt omkring mig eftersom jag flyttade från huset till en lägenhet. Det var som att trycka på paus. En jobbig tid som jag nu lagt bakom mig och jag har tryck på play för längesen, men först nu kände jag att det var läge att börja dela med mig igen.

 

Jag har köpt min alldeles egna lilla gård anno 1928. Här bor jag nu tillsammans med min dotter, våra tre katter, två hästar, två getter och ett gäng hönor. Livet på landet är allting som jag alltid drömt om. Jag känner mig levande igen och här har jag kunnat läka mina sår. Jag har funnit ett hem och här får jag ro i själen. 

 

Ibland känns det tufft och överväldigande, som att jag tagit mig vatten över huvudet. Då är det bara att bita ihop för jag vet att det går över. För 90% av tiden är det allt arbete med djuren, trädgården och huset som ger mig energi. Här kan jag tanka för att orka med allt det där andra, som att studera till barnmorska i Lund och allt vad det innebär. Som att vara utan min dotter varannan vecka, det som sliter mitt hjärta i tusen bitar varje gång. Det är något som jag aldrig kommer att vänja mig vid, men att ha denna rofyllda platsen som hem hjälper mig mycket.

 

Här kan jag bara vara. Jag kan gå omkring i slitna kläder, osminkad och helt oglamourös och peta i en rabatt, måla med falurödfärg eller mocka i en box. Allt sånt som jag bara älskar. Tänk att få leva så som jag drömt om. Nu är jag redo att börja dela med mig av mitt liv här på Koppargården, om hur denna lilla gården sakta men säkert ska få liv igen!